I lördags plockade vi av alla svarta vinbär och i söndags var det dags för saftkokning. Det är likadant varje gång, jag har lyckats förtränga hur tråkigt jag tycker det är att vänta på att saften ska rinna igenom, hur ofantligt kladdigt det blir i hela köket, hur svetten lackar i panna och hur tålamodet till slut når bristningsgränsen. Så blev det även den här gången och därför gick jag över till att koka sylt mitt i allt, jag kan lugnt säga att det blev inte mindre kladdigt för det men nu har jag i alla fall både svartvinbärssaft och svartvinbärssylt...
