I tisdags kväll sprack molnen upp och solen tittade fram efter flera dagars regnande och kraftig blåst. Visserligen blåste det fortfarande en del men sol och blå himmel tackar man inte nej till, speciellt inte när rapsen står som vackrast, så vi cyklade ut och njöt...

Plockade en bukett syrener och nu doftar det ljuvligt i biblioteket...

Doften av syren slår allt...

Det är så lätt att fastna, vid ett träd, under ett träd, fortsätter hemåt först när nacken värker och minneskortet är fullt...

I slottsparken, i ett hav av blommande ramslök, för en stund försvann tiden, coronahotet och all annan oro...

I går körde vi in till Lund och gick en runda i Botaniska trädgården, där är himla vackert just nu, speciellt med det rosa fluffet...

Björken slår ut och jag har precis lärt mig att man kan äta björklöv, t ex i en sallad, eller göra en björklövsolja som är bra mot muskel- och ledvärk...

När man firar en 25-åring i corona-tider, vi hade i alla fall tur med vädret och när allt återgår till det normala får vi fira lite mer...

Medan jag (och massor av andra) håller mig hemma med hosta, halsont, huvudvärk och ont i lungorna så vaknar naturen till liv. Tur ändå att man kan gå ut och promenera...

Jodå, nu jäklar är våren här, det känns inte längre som att den är på väg utan den har faktiskt kommit. Nu luktar det lök när jag promenerar genom slottsparken, fruktträden börjar så smått att blomma och jag har börjat vårstäda i trädgården...

Nu vill jag bara stoppa tiden ett tag, tog en cykeltur i morse och insåg att precis allt har slagit ut...